psykolog
Det enda konstanta i ens liv är förändring. Sjukdomen är fortskridande så man kan inte lära sig knep för att leva med sina fysiska svårigheter utan måste ständigt handskas med nya svårigheter. Därför är det inte så konstigt att man ibland känner sig deprimerad och kan behöva prata med en psykolog. Fortfarande är det många som tycker det är lite pinsamt att erkänna att man träffar en psykolog. Och vissa som får veta det kan också tycka att det verkar konstigt. Ingen tycker däremot det är konstigt att man går till en vanlig doktor. Det är inte bara det faktum att man ska föra en orättvis kamp mot en sjukdom som gör att kroppen inte lyder, att allt tar tid, man slår sig etc. Dessutom ska man kämpa mot andra människors fördomar, ett samhälle som är långt ifrån handikappanpassat. Kämpa för att få den hjälp man har rätt till, eventuellt tillbringa stor del av dagen med assistenter nära inpå sig. Listan kan göras lång. Dessutom kan man känna oro för framtiden. Att i perioder träffa en psykolog och få tala ut kan eventuellt ge viss lättnad.